Pizza med Molotovcocktail

Publicerad 28 juli 2010 kl. 23:55. Senast ändrad 28 juli 2010 kl. 22:57

Villmanstrand, september 2009, Siikajoki, november 2009, Kerimäki, mars 2010, Åbo, den 10 juli 2010, Kuusamo samma dag och nu senast Jyväskylä den 26 juli.

På ett knappt år har ett halvdussin invandrarägda pizzerior försökts sättas i brand. Ingen människa har kommit till skada, men i några av fallen har de materiella skadorna varit betydande.

I Jyväskylä och Åbo var det någon som kastade in en Molotovcocktail.

Till de här allvarliga incidenterna kommer ett antal fall av krossade fönster och nedkletade fasader.

Polisen ser ett mönster och är oroad för ökade hatbrott.

Polisöverdirektör Mikko Paatero säger i Helsingin Sanomat (27.7.) att fallen sannolikt uppfyller kriterierna för hatbrott.

"Det här är utan vidare en hotbild polisen tar på fullt allvar", säger Paatero.

Paatero fruktar att uttrycken av hat mot minoritetsgrupper ska bli allt mer våldsamma.

"Vi oroas mest för inslagen av våld. Från andra länder finns exempel på våld. I Finland borde vi hejda den här utvecklingen."

Mikko Paateros oro är befogad.

Varje brandbomb är självfallet en för mycket, liksom varje hatrelaterat brott över huvud taget, oavsett om det är offrets etniska tillhörighet eller sexuella läggning som retat gärningsmannen.

Hatbrotten är intolerans, främlingsskräck och homofobi drivna till sin spets.

De här brotten är bara i sista hand en fråga för polisen, det är det preventiva arbetet som är viktigt.

I det arbetet är de politiska ledarnas, andra offentliga personers och mediers ansvar stort.

De handlar inte bara, eller ens främst om det självklara; att fördöma brandbombsattentaten - hatbrotten är toppen av ett isberg där den del som flyter under ytan också består av den politiska retorik som utmålar invandring och flyktingar som roten till allt ont.

Timo Soinis Sannfinnländare har flyttat ut markörerna för det acceptabla några steg från det tidigare acceptabla, Jussi Halla-aho och hans gelikar ytterligare en bit.

Med den här utvecklingen har det blivit rumsrent också för de etablerade partierna att anta en skärpt attityd i dessa frågor.

Undertexten i dessa politikers budskap är att främlingarna inte är önskvärda hos oss. Även om de inte på något sätt manar till våld ger de kurage åt de ynkryggar som griper till våld mot främlingar.

Vi får tro den nordirakiske Ali Halid, pizzzeriaägare på Slottsgatan i Åbo, som med pulversläckare lyckades släcka den brand som uppstod då någon kastade in en brinnande bensinflaska.

Han säger i HS att han inte har något otalt med någon, och tror att han drabbades för att han är utlänning.

Det ska inte Ali Halid eller någon annan inflyttad behöva utsättas för.

Lika lite ska oskyldiga deltagare i en Prideparad behöva frukta att bli angripna. Och ingen ska påstå att paraden som sådan utgör en provokation som gör att deltagarna har sig själva att skylla.

Samtidigt som vi tar avstånd från allt våld mot minoriteter ska vi med bestämdhet hävda att de lagar som gäller för infödda finländare även gäller för nyinkomna.

Individens rätt att bestämma över sitt eget liv gäller även för invandrarkvinnor och deras döttrar; patriarkaliska traditioner från andra kulturer står inte över finländsk lag.

Mångkulturella kvinnoförbundet Monika-naiset hävdar, även om polisen inte ger stöd för påståendet, att så kallade hedersmord inträffat även i Finland. Den företeelsen ryms heller inte i en rättsstat.

Henrik Othman henrik.othman@ot.fi