Juhana Niemelä tycker en översättning av gatu- och vägnamn är onödigt.
Nu får finska Lochteå gatunamn på svenska
Publicerad 1 januari 0001 kl. 00:00. Senast ändrad 25 augusti 2008 kl. 08:05
KARLEBY. I och med kommunsammanslagningen ska cirka sexhundra gatu- och vägnamn i Kelviå, Lochteå och Ullava få svenska namn. Ett måste enligt lagen, rätt onödigt enligt blivande Karlebybor bosatta i Kelviå.
Enligt lagen måste alla detaljplanområden samt gatorna och vägarna i tvåspråkiga kommuner vara namngivna på båda språken.
Det betyder att de tre finskspråkiga kommunerna Kelviå, Lochteå och Ullava som från och med årsskiftet är en del av det tvåspråkiga Karleby till stora delar får fundera på nya gatu- och vägnamn samt göra om sin skyltning.
Antalet svenskspråkiga i dessa tre kommuner kan räknas, om inte på en, så högst på fyra händer.
- Man kan ju fundera på om det borde finnas undantag i lagen, men det skulle medföra problem med lagtolkningen, säger Karl-Erik Blomgren, samhällsingenjör på Kommunförbundet.
Hittills har den kommunala namnplaneringen enligt honom inte medfört några större problem eftersom behovet inte varit särskilt stort, men de kommande kommunsfusionerna, där många sker över språkgränsen, kan ändra på situationen.
Karleby stad har tillsatt en namnkommitté för att ta fram nya namn samt översätta finskspråkiga namn till svenska.
- Vi tar gärna emot förslag från lokalbefolkningen. Sedan ska kommittén ta ställning till översättningar. Vi kommer också att kontrollera översättningarna med forskningscentralen för de inhemska språken, berättar planläggningsarkitekt Lassi Oikari.
Huvudreglen vid översättning är att vedertagna namn som till exempel ortnamn, personnamn samt natur- och odlingsnamn med en orienterande funktion inte översätts, om det inte finns motsvarigheter på båda spåken. Istället ändras vägnamnets efterled efter språk.
Nybildade vägnamn, som inte bygger på något äldre ortnamn, översätts. Bebyggelsenamn, till exempel byanamn, namn på gårdar och fastigheter är införda i officiella register och ska komma till synes i vägnamnen som sådana.
I Kelviå har man inte reflekterat särskilt mycket över att kommuninvånarna från och med årsskiftet kommer att bo i en tvåspråkig kommun.
- Samma gamla bekanta platser finns också i framtiden, säger Leila Miekkoja.
Hon talar inte ett ord svenska och tycker att hon klarat sig bra hittills ändå.
- Onödigt att översätta alla skyltar, det bor inte många svenskspråkiga här, säger svågern Hannu Miekkoja. Han röstade emot en fusion med Karleby. Miekkoja ställde sig något tveksam till just tvåspråkigheten.
Juhana Niemelä som har paus från sina studier i Tammerfors och sommarjobbar i hemkommunen Kelviå, tycker att pengarna som de nya skyltarna slukar kunde sättas på någonting vettigare.
Han tror inte att tvåspråkigheten kommer att märkas speciellt mycket i Kelviå.
-Skyltningen är förmodligen det enda.
Niemelä är dock mån om att namnöversättningarna görs med eftertanke. De måste motsvara den finska betydelsen.
Enligt Oikari utgår översättningsarbetet från grundkartorna. Därefter är det upp till dem som sköter översättningen att luska fram namnets historia för att få till stånd en korrekt översättning.
Namnöversättning är detektivarbete som inte alltid är lätt.
- Då vi skulle hitta namn till de nya vägarna på Topparbacken i Karleby hittade vi namnet Ratmomossen på grundkartan. Förslaget blev att en väg skulle heta Ratomossvägen på svenska och Ratomosintie på finska. Av en person bosatt i området fick vi veta att namnet Ratomossen kommer från Raatosuo (övers. kadaverkärret) eftersom man tidigare dumpade avlidna djur där. Hade man namngivit vägen korrekt på finska hade det blivit Raatosuontie (övers. kadaverkärrsvägen), vilket knappast hade lockat företag att slå sig ner där.
Inom kort får namnkommittén med andra ord sätta sig ner med näsorna djupt begravna i historieböckerna.
Enligt arbetsledare Timo Nikkilä på Karleby stads tekniska servicecenter blir kostnaderna för de nya skyltarna i Kelivå, Lochteå och Ullava får även svenska namn inte särskilt stora.
- Vi räknar med cirka 30 euro per stople om själva stoplen inte behöver förnyas. Sedan tillkommer kostnader för arbete och bränsle.
Däremot kan bytet av skyltar dra ut på tiden eftersom stadens arbetskraft är begränsad. Planläggningsarkitekt Lassi Oikari säger att strävan nog är att ha de nya namnen klara och på plats vid årsskiftet, men i praktiken kan det dröja till nästa år innan allt är klart.
Av säkerhetsskäl har arbetet med att få bort dubbla namn högsta prioritet. I det nya Storkarleby finns cirka 65 gatu- och vägnamn som förekommer på flera ställen i kommunen.
Anna Sourander